Inlagt 2015-07-18: En lugn vecka med båt i skärgården. Bara njuta. Sola, bada, läsa böcker och ta det lugnt. Ta oss fram mellan öarna och upptäcka nya vikar, kobbar och skär. Seglingssemester helt enkelt. Det var planen. Och de tre första dagarna gick bra. Vi läste ut varsin bok, slappade i sittbrunnen, gick långa promenader längs slingriga stigar, nakenbadade från kala klippor och soltorkade på varma hällar. Vi grillade i kvällssolen, tog uppfriskade morgondopp från badstegen i aktern och seglade från ö till ö.
Dag fyra duggregnade det och vi började blir rastlösa.
– Nej, ska vi hitta på nått, cykla till Viås kanske? Ivan tittade undrade på mig och vi kom fram till att cykla till Viås, där mina föräldrars fritidshus ligger, knappt 40 mil söderut kanske kunde vara kul. Cykla 40 mil på 24 timmar kunde ju bli ett spännande äventyr. Så vi satte segel och styre hemåt, packade ur båten och in i bilen, packade ur bilen och in i lägenheten. Packade upp allt och packade nytt inför cykeläventyret. Vi gjorde matsäck och gick och la oss. Klockan 23.45 ringde klockan och en halvtimme senare var vi på väg. Ensamma rullade vi söderut längs landsvägen, den ljusa sommarnatten gjorde att våra cykellampor mer var till för oss att synas än för att ge sikt. Även om det inte var särskilt många bilar på vägarna strax efter midnatt samt de första tidiga morgontimmarna. En vildsvinsfamilj bökade i väggrenen och i gryningen stötte vi på ett gäng rådjur som graciöst skuttade iväg med vita rumpor som guppade i det ljusgröna sädesfältet. Undantaget vinden som svepte fram över vidderna, rakt emot oss, var det en riktigt härlig morgon.
Men vinden höll i sig, ökade under morgonen, och nådde till och från stormstyrka i byarna. Och hela tiden rakt emot oss. När vi åkte vägfärja över Bråviken, strax väster om Norrköping, kunde färjan knappt hålla rak kurs och vi gömde oss i ett krypin under styrhytten för att ta skydd för de kalla vattenkaskader som slog in över däck. I Söderköping fick vi nog, då hade vi cyklat omkring en tredjedel av sträckan. Vi åt räckmackor och dubbla glassportioner på en bänk i solen intill Göta kanal innan vi ringde efter skjuts och fick lift tillbaka hem. Segelsemester var kanske ändå inte en så dum idé…? Efter en vilodag på land var vi tillbaka ute med Ducie i skärgården. Det är härligt med skärgårdssegling och vi njöt ett par dagar till. Men när regn och kalla nordliga vindar drog in seglade vi tillbaka, städade ur båten, tog några foton och la ute en annons på nätet. Nästa dag var båten såld. En dansk man erbjöd sig att köpa henne, i ett kort mail där inte ens ett hej rymdes la han sitt bud. Därefter ville han ha några bilder av sin nyinköpta båt samt veta var i Sverige han kunde hämta henne.
Kanske låter det lite drastiskt att sälja båten så här. Men nu när Vera ligger i Järna hade vi ändå bestämt att en båt fick räcka och då var det Ducie som fick gå. Vi kommer att sakna vår mysiga skärgårdsbåt men hoppas hon får fortsatt fin segling i danska vatten framöver. Och skulle vi längta ut i skärgården snart igen har vi ju alltid Vera kvar!
