Vardagsbestyr

Egentligen är vardagen ombord på båt kanske inte så olik den på land. Men några saker har vi ändå som kanske inte alla på land behöver fundera över. Så som att vattnet stängs av på bryggan under vintern och vi de senaste månaderna behövt släpa vattendunkar från klubbhuset på andra sidan hamnen för att fylla på Veras tankar. Duscha ombord har inte varit aktuellt när varje liter kräver en insats, och dessutom finns det ju fina duschar i klubbhuset. Det har då och då hänt att vattnet tagit slut ombord och ingen riktigt orkat ge sig ut i den kalla kvällen utan diskberget har fått växa och vi valt den minst vattenkrävande frukosten dagen därpå. Fast nu har jag lärt mig lite och ser till att det alltid finns någon extra vattenflaska undangömd i en stuv. Förhoppningsvis slår de på vattnet på bryggan i början av april och redan nu finns vatten på kajen, vilket innebär att sträckan för att släpa vattendunkar minskat till en fjärdedel.

Ivan hämtar vatten.

Det känns att våren är på väg till Skälderviken. För var vecka blir det mer och mer liv i hamnen, de första båtarna är redan sjösatta och på grusplanen med uppställda båtar pågår ett intensivt arbete. Igår torkade vi för första gången i år tvätten på däck, kanske var det lite tidigt på säsongen då vi fick låta det sista torka inne när den kyliga havsdimman drog in men nog kändes det härligt att se kläderna fladdra i vinden. En annan sak som skiljer båt- från landliv är risken att kläderna ska flyga i vattnet vid en kraftig vindpust. Vi brukar därför säkra tvätten genom att dra en lina genom varje plagg, ganska smidigt faktiskt då det efteråt bara är att ta in hela klädhögen med lina och allt, utan att riskera att tappa något över bord.

Vi har också hunnit med årets första bryggsegling, eller ja vi har alltså testat att hissa upp det nya storseglet. Med ny rigg förväntar vi oss bra mycket bättre seglingsegenskaper och ska nu bara få förseglet omsytt innan det är dags för en testtur i viken, spännande! Dessutom vill vi ut på en tur ur marinan för att prova att ankra upp med det nya ankarspelet som Ivan just installerat. Vi har nu lyxen att ha ett elektriskt ankarspel som går att styra med en liten fjärrkontoll.

Med masten uppe har vi nu börjat känna av lite mer gung i båten. Inte så att det stör, vi har kunnat ha levande ljus på middagsbordet var kväll. Men det är ganska mysigt att vakna upp i förpikskojen och känna hur hela hemmet stilla gungar fram och tillbaka. En av de lite mindre praktiska sakerna med vardagslivet ombord är den skiftande vattennivån i hamnen. Vid riktigt lågt vatten står Vera på botten och Ivan har som lägst mätt upp vattenytan till 1,6 meter under bryggans överkan. I västliga vindar stiger istället vattenytan och ett par gånger har vi gått som på en vattenspegel ut till båten, då bryggan precis gått att skymta under vattenytan. Och under juldagsstormen förra året var vattnet en halv meter över bryggan. Vår landgång från aktern fungerar för det mesta men kan fastna eller kasa ner om nivåskillnaden går fortare än vi hinner justera förtöjningstamparna.

Såklart finns det både för- och nackdelar med att bo på båt. Men de stilla morgnar när vi kikar ut genom förpiksluckan och det är alldeles stilla i hamnen, himlen går i gulrosa och vattnet ligger spegelblankt mellan bryggorna, ja dessa morgnar är helt oslagbara.

Stormen Urd

I en vecka reste vi bort över jul, stängde bottengenomföringar och såg noga över alla förtöjningar. Dörren låstes med ett extra lås och landgången fälldes upp. Med tanke på den lugna höst vi haft, utan en enda storm och med normala vattennivåer i hamnen, kände vi oss ganska lugna med ett lämna vårt flytande hem. Men så, på annandagjul drog stormen Urd in. Med vindbyar upp över 60 knop och en ökad vattennivå i hamnen på mer än 150 cm över normalvattenstånd. Vi befann oss omkring 500 mil bort och fick skicka iväg min bror Pontus för att bland annat flytta kabeln för landström som låg lite för nära vattenytan samt köra bort min bil som stod på en parkering nära kajen. Ivan satt uppe på en bergstopp, 1800 möh, när Pontus ringde och behövde support för att lösa allt ombord. Nog kändes det lite oroande att Vera skulle få uppleva sin första stormnatt ensam utan oss som kunde se över situationen.

Morgonen efter blåste vinden fortfarande i stormstyrka och vi fick rapport av min chef Håkan, Veras ena styrbordsförtöjning i fören hade brustit och kanske låg hon skrov mot skrov med grannbåten… Vattennivån i hamnen hade ökat till nästan en halvmeter över bryggan och ån hade svämmat över en stor del av kajen och området omkring hamnbassängen. På bilden vi fick såg det även ut som Veras båda babordsförtöjningar i fören brustit. Hade våra grova förtöjningstampar varit så dåliga? Pontus skickades akut ut, denna gång från en fest i Malmö, och kunde tillsammans med flickvännen My och vår vän Björn konstatera att samtliga förtöjningar var hela men att den ena styrbordsförtöjningen glidit av pollaren och behövde träs på igen. Ett inte helt enkelt projekt där ena kajaken fick sjösättas för att komma ut till betongstolpen.  Både Vera och grannbåten var oskadda.

Under stormen hade också strömmen gått på bryggan men som tur är har Vera rejäla batteribankar så även om det inte var men än 4 grader inne i båten när vi kom tillbaka hade frysen klarat att hålla kylan och vi kunde tända lamporna i salongen medan Ivan arbetade med att få fart på dieselvärmaren och få igång det vattenburna värmesystemet. Lugnt kunde vi sedan konstatera att förutom att strömmen gått på bryggan, vilket för övrigt ännu inte är löst, hade Urd inte orsakat några större skador i hamnen. Dock kändes det lite snopet att vi missat en av dessa omtalade vinterstormar i Skälderviken.

Medan stormen Urd drog förbi Sverige besteg vi bergstoppar på den mindre kanarieön La Palma.

Vinterförberedelser

Förra vintern låg Vera tidvis väl infrusen i isen. Över 30 cm tjock is var det under några veckor i Järnafjärden och vi kunde enkelt traska runt skrovet, ovanpå vattenytan. Inuti båten hördes isens knak genom skrovet och kring aktern bubblade en pump som höll rodret isfritt. I år känns risken för att Vera ska frysa in låg, vi ligger nu i mynningen av Rönneå, där vattnet ständigt strömmar förbi och dessutom är väl Skåne inte känt för sina kalla vintrar direkt, men man vet aldrig och hur som vet vi ju nu att Vera fint klarar av en infrysning!

Men även om det kanske inte blir så mycket is kring båten i år har vi redan upplevt rejäl halka, både på brygga och däck. De långa hoppen från bryggkanten till akterplattformen kan bli riskfyllda och för att förhindra detta har vi numera en liten landgång som rör sig fint med förändrad vattennivå i hamnen. Vi har också monterat upp en stege på bryggan, precis intill aktern, som en extra säkerhet om någon trots allt skulle halka i.

Landgång mellan bryggan och Veras akterplattform.
Stege för att ta sig upp på bryggan.

Vinter påväg

Än har vi inte riktigt vinteranpassat båten. I veckan vaknade vi till -6 grader ute och +12 grader inne. Jag åt frukost i underställ, yllestrumpor och mössa. När jag kom hem på kvällen hade temperaturen inne i båten stigit till +15,6 grader men istället ville inte gasolen till spisen fungera. Tur att vi har mikro ombord, så att det kunde bli någon middag den kvällen. Nu har vi dock fått igång gasolen igen, verkade bara vara något som frusit till i en ventil och med dieselvärmaren igång är temperaturen inne nästan uppe på 18 grader. En extra innerdörr till nedgångluckan ska byggas under helgen och snart är alla rutor isolerade med ytterligare ett plastskikt. Kanske får vi även komplettera med en extra värmekälla och en bättre lösning för gasolen om kylan håller i sig.

Nog kan det vara lite krångligt att bo i båt, i alla fall tills allt kommit i ordning och anpassats efter åretruntboende. Nu har de dessutom stängt av vattnet på bryggorna så vi måste gå och hämta nytt i klubbhuset, eller vi kommer behöva göra det när tankarna är tomma. Men på något vis är det ändå värt det, nästan varenda dag. Vi känner oss fria, lever lite enklare och närmare naturen. Och när vi i morse vaknade tidigt, kikade ut genom ruffluckan och frosten låg som ett glittrande täcke över hela hamnen kändes livet ombord helt underbart!

Vardagslyx

Tryckande varma eftermiddagar och stilla, nästan tropiska kvällar. Den senaste veckan bjöd på flera tillfällen till vardagslyx. Som att traska bort längs havet och ta ett kvällsdopp från piren i nästa hamn medan solen glödande röd gick ner bakom en klar horisont. Eller som att direkt efter jobbet kasta i kajakerna från fördäck och paddla upp till stan för kvällsmat på en grillrestaurang längs ån. Och efter middagen paddla hemåt i den stilla kvällen medan fullmånen tittade fram över trädtopparna.

Vardag ombord

Vinden viner i riggen och Vera kränger från sida till sida. De tjocka förtöjningstamparna spänns upp i en vindby och vi släcker ljusen på middagsbordet, vill inte riskera att en ljusstake kasar ner i salongssoffan. Ett augustioväder är på väg in över Skälderviken och åskan mullrar i norr. Kvällar som dessa, då vi kurar inne i båten medan regnet smattrar mot taket, är bland det mysigast med att bo på båt. Och så dessa stilla sensommarmornar, då vattnet ligger spegelblankt i hamnen och dimman glider fram över ån, det är då jag tänker att jag nog aldrig vill flytta iland igen.

Men så finns också de dagar då jag funderar över hur vi kommer att trivas i vinter. Då stormar kan dra in och svämma över både bryggor och hus. Då vattnet stängs av och vi måste gå med dunkar fram och tillbaka mellan båten och klubbstugan, för att fylla på vattentankarna. Då isen lägger sig och den fuktiga kylan tränger på. Kanske är det bara att vänta och se, trivs vi inte ombord får vi väl flytta iland. Men just nu känns i alla fall vardagen ombord riktig bra.

Efter drygt fyra månader har vi börjat bo in oss ordentligt. Lite mer båtfixande har vi även hunnit med. Bland annat har dörrar inne i båten monterats på plats, frysen kopplats in, en hylla i köket skruvats upp och vi har påbörjat projektet med vinterisolering. Inför vintern måste värmesystemets slangar isoleras, liksom fönster och nergångslucka, så en hel del återstår innan vi är redo för en kyligare säsong.

Sensommarkväll i Skälderviken.
Sensommarkväll i marinan.
Utsikt över Skälderviken med Kullaberg i horisonten.
Utsikt över Skälderviken med Kullaberg i horisonten.
Josefin isolerar värmesystemet.
Josefin isolerar värmesystemet.
Ivan tätar överbyggnaden.
Ivan tätar överbyggnaden.