I en vecka reste vi bort över jul, stängde bottengenomföringar och såg noga över alla förtöjningar. Dörren låstes med ett extra lås och landgången fälldes upp. Med tanke på den lugna höst vi haft, utan en enda storm och med normala vattennivåer i hamnen, kände vi oss ganska lugna med ett lämna vårt flytande hem. Men så, på annandagjul drog stormen Urd in. Med vindbyar upp över 60 knop och en ökad vattennivå i hamnen på mer än 150 cm över normalvattenstånd. Vi befann oss omkring 500 mil bort och fick skicka iväg min bror Pontus för att bland annat flytta kabeln för landström som låg lite för nära vattenytan samt köra bort min bil som stod på en parkering nära kajen. Ivan satt uppe på en bergstopp, 1800 möh, när Pontus ringde och behövde support för att lösa allt ombord. Nog kändes det lite oroande att Vera skulle få uppleva sin första stormnatt ensam utan oss som kunde se över situationen.

Morgonen efter blåste vinden fortfarande i stormstyrka och vi fick rapport av min chef Håkan, Veras ena styrbordsförtöjning i fören hade brustit och kanske låg hon skrov mot skrov med grannbåten… Vattennivån i hamnen hade ökat till nästan en halvmeter över bryggan och ån hade svämmat över en stor del av kajen och området omkring hamnbassängen. På bilden vi fick såg det även ut som Veras båda babordsförtöjningar i fören brustit. Hade våra grova förtöjningstampar varit så dåliga? Pontus skickades akut ut, denna gång från en fest i Malmö, och kunde tillsammans med flickvännen My och vår vän Björn konstatera att samtliga förtöjningar var hela men att den ena styrbordsförtöjningen glidit av pollaren och behövde träs på igen. Ett inte helt enkelt projekt där ena kajaken fick sjösättas för att komma ut till betongstolpen.  Både Vera och grannbåten var oskadda.

Under stormen hade också strömmen gått på bryggan men som tur är har Vera rejäla batteribankar så även om det inte var men än 4 grader inne i båten när vi kom tillbaka hade frysen klarat att hålla kylan och vi kunde tända lamporna i salongen medan Ivan arbetade med att få fart på dieselvärmaren och få igång det vattenburna värmesystemet. Lugnt kunde vi sedan konstatera att förutom att strömmen gått på bryggan, vilket för övrigt ännu inte är löst, hade Urd inte orsakat några större skador i hamnen. Dock kändes det lite snopet att vi missat en av dessa omtalade vinterstormar i Skälderviken.