Egentligen är vardagen ombord på båt kanske inte så olik den på land. Men några saker har vi ändå som kanske inte alla på land behöver fundera över. Så som att vattnet stängs av på bryggan under vintern och vi de senaste månaderna behövt släpa vattendunkar från klubbhuset på andra sidan hamnen för att fylla på Veras tankar. Duscha ombord har inte varit aktuellt när varje liter kräver en insats, och dessutom finns det ju fina duschar i klubbhuset. Det har då och då hänt att vattnet tagit slut ombord och ingen riktigt orkat ge sig ut i den kalla kvällen utan diskberget har fått växa och vi valt den minst vattenkrävande frukosten dagen därpå. Fast nu har jag lärt mig lite och ser till att det alltid finns någon extra vattenflaska undangömd i en stuv. Förhoppningsvis slår de på vattnet på bryggan i början av april och redan nu finns vatten på kajen, vilket innebär att sträckan för att släpa vattendunkar minskat till en fjärdedel.
Det känns att våren är på väg till Skälderviken. För var vecka blir det mer och mer liv i hamnen, de första båtarna är redan sjösatta och på grusplanen med uppställda båtar pågår ett intensivt arbete. Igår torkade vi för första gången i år tvätten på däck, kanske var det lite tidigt på säsongen då vi fick låta det sista torka inne när den kyliga havsdimman drog in men nog kändes det härligt att se kläderna fladdra i vinden. En annan sak som skiljer båt- från landliv är risken att kläderna ska flyga i vattnet vid en kraftig vindpust. Vi brukar därför säkra tvätten genom att dra en lina genom varje plagg, ganska smidigt faktiskt då det efteråt bara är att ta in hela klädhögen med lina och allt, utan att riskera att tappa något över bord.
Vi har också hunnit med årets första bryggsegling, eller ja vi har alltså testat att hissa upp det nya storseglet. Med ny rigg förväntar vi oss bra mycket bättre seglingsegenskaper och ska nu bara få förseglet omsytt innan det är dags för en testtur i viken, spännande! Dessutom vill vi ut på en tur ur marinan för att prova att ankra upp med det nya ankarspelet som Ivan just installerat. Vi har nu lyxen att ha ett elektriskt ankarspel som går att styra med en liten fjärrkontoll.
Med masten uppe har vi nu börjat känna av lite mer gung i båten. Inte så att det stör, vi har kunnat ha levande ljus på middagsbordet var kväll. Men det är ganska mysigt att vakna upp i förpikskojen och känna hur hela hemmet stilla gungar fram och tillbaka. En av de lite mindre praktiska sakerna med vardagslivet ombord är den skiftande vattennivån i hamnen. Vid riktigt lågt vatten står Vera på botten och Ivan har som lägst mätt upp vattenytan till 1,6 meter under bryggans överkan. I västliga vindar stiger istället vattenytan och ett par gånger har vi gått som på en vattenspegel ut till båten, då bryggan precis gått att skymta under vattenytan. Och under juldagsstormen förra året var vattnet en halv meter över bryggan. Vår landgång från aktern fungerar för det mesta men kan fastna eller kasa ner om nivåskillnaden går fortare än vi hinner justera förtöjningstamparna.
Såklart finns det både för- och nackdelar med att bo på båt. Men de stilla morgnar när vi kikar ut genom förpiksluckan och det är alldeles stilla i hamnen, himlen går i gulrosa och vattnet ligger spegelblankt mellan bryggorna, ja dessa morgnar är helt oslagbara.
