Vinden viner i riggen och Vera kränger från sida till sida. De tjocka förtöjningstamparna spänns upp i en vindby och vi släcker ljusen på middagsbordet, vill inte riskera att en ljusstake kasar ner i salongssoffan. Ett augustioväder är på väg in över Skälderviken och åskan mullrar i norr. Kvällar som dessa, då vi kurar inne i båten medan regnet smattrar mot taket, är bland det mysigast med att bo på båt. Och så dessa stilla sensommarmornar, då vattnet ligger spegelblankt i hamnen och dimman glider fram över ån, det är då jag tänker att jag nog aldrig vill flytta iland igen.

Men så finns också de dagar då jag funderar över hur vi kommer att trivas i vinter. Då stormar kan dra in och svämma över både bryggor och hus. Då vattnet stängs av och vi måste gå med dunkar fram och tillbaka mellan båten och klubbstugan, för att fylla på vattentankarna. Då isen lägger sig och den fuktiga kylan tränger på. Kanske är det bara att vänta och se, trivs vi inte ombord får vi väl flytta iland. Men just nu känns i alla fall vardagen ombord riktig bra.

Efter drygt fyra månader har vi börjat bo in oss ordentligt. Lite mer båtfixande har vi även hunnit med. Bland annat har dörrar inne i båten monterats på plats, frysen kopplats in, en hylla i köket skruvats upp och vi har påbörjat projektet med vinterisolering. Inför vintern måste värmesystemets slangar isoleras, liksom fönster och nergångslucka, så en hel del återstår innan vi är redo för en kyligare säsong.