Rundningen av Skagens udde bjöd på lite mer dramatik än förväntat. Dimman låg tät och inte långt bort dånade ljudet av den dova tutan från ett större fartyg. Vinden var svag och kvällen närmade sig. För att slippa passera denna vältrafikerade udde i både tät dimma och nattens mörker startade vi motorn. Vera gjorde fin fart genom det böljande havet. Men så gled en svagt bränd doft förbi och motortemperaturen steg alltför högt. Ivan rusade ner i salongen och öppnade upp motorluckan, ett moln av rök fyllde båten. Ajdå. Vad som först kändes som ett katastrofalt avslut på vår härliga sommarsegling visade sig inte vara så illa trots allt. Iallafall inte om man har en problemlösare som Ivan ombord. Efter en stunds klurande konstaterade han att en frostplugg i värmeväxlaren lossnat och att allt kylvatten runnit ut. Pluggen monterades tillbaka och nytt kylvatten fylldes på. Sedan kunde vi med motorns hjälp runda Skagens udde och fortsätta in i Kattegatt där dimman genast lättade.

Efter nästan två månader på resa och över 1500 seglade sjömil angjorde vi vår hemmahamn i Skälderviken. Väl förtöjda vid bryggan kände vi oss enormt nöjda men också lite stolta. Den här seglingen bjöd på helt nya utmaningar, inte direkt seglingsmässigt utan mer gällande livet ombord. Att ha med en sprallig ettåring på en längre segling kräver en del. Men allt har gått över förväntan, kanske till en del tack vare de anpassningar och förberedelser vi gjorde innan vi gav oss av. Bland annat:

• Sydde vi stadiga sjökojer till alla bäddar, höga nog för att klara ett försök att klättra ut samt bra för säker stuvning av tunga saker och annat som inte fick ramla ner.
• En cykelsitts monterades invid ratten, med två fästen kunde vi välja den sida som för tillfället var mest lämplig i avseende på vind, sol och lutning. Här satt Hugo då både jag och Ivan behövde hjälpas åt med båten eller när det var matdags till havs.
• Till lugnare sittbrunnsmiddagar, antingen på ankring eller i hamn, köpte vi en enkel IKEA-barnstol som vi sågade av bakbenen på, då gick den att ställa på bänken i sittbrunnen. Om det var kyligt ute bytte vi till fyra långa ben och hade stolen på golvet där inne istället.
• Vi köpte både en flytväst och en säkerhetssele till Hugo. Då flytvästen är ganska stor och klumpig valde vi ofta att istället använda säkerhetsselen som vi säkrade antingen i båten eller i vår egen flytväst.
• Före avfärd hade jag köpt några små presenter och slagit in dem i olika papper. Dessa plockades fram vid alltför långtråkiga dagar till havs och kunde förgylla flera timmar. Först tittade vi på presentpappret och inslagningen, sedan öppnades paketet och så skulle innehållet undersökas.