Efter nästan nio år, och ett varv runt jorden, börjar vår kära dinge ge upp. Gummibåten, som fått namnet Tjorven, har varit med oss på många spännande äventyr. Tillsammans har vi har dykt med valar, landstigit ensliga öde öar, glidit runt i stora städer, farit runt mellan isberg, fiskat, snorklat, hälsat på vänner och transporterat både mat, vatten, cyklar och sopor. Men nu har plasten börjat klibba över nästan hela båten, samtliga pontoner läcker, årorna håller på att trilla av och träplattorna i durken har börjat ruttna. Det känns helt enkelt som det börjar bli dags att köpa en ny dinge.

Motorn som vi har haft till Tjorven är ännu äldre. Den har varit med sedan Ivan köpte den som 12-åring. Ganska imponerande faktiskt. Men även den börjar ge upp, senast gick hela propelleraxeln av. Materialet var totalt utmattat. Kanske försöker vi oss på en ordentlig renovering av motorn eller får vår nya dinge kompletteras med en ny motor också. Men hur som måste vi ha en bättre lösning för att ta oss till och från land. Det känns inte hållbart att ro en sliten dinge då vi ligger ankrade en bit ut och hela dingen är full med väskor, badkläder, standleksaker, barn och föräldrar. När vi en dag hade lite motström på Hallandsväderö, tog det så lång tid att komma hem till båten att Otto till och med hann somna, med huvudet stöttat mot den stora klumpiga flytvästen.

Skulle det vara någon som missat det, så går det ju att läsa om våra och Tjorvens äventyr runt jorden i vår bok Saltvattenliv.