Den senaste tiden har det blivit tydligt att vi har olika fokus ombord på Vera just nu. Eller Ivan och jag har ofta samma mål och strävan, som tur är. Men barnen kan ha helt andra prioriteringar än vi. Som när motorn stannar 7 minuter före broöppningen i Falsterbokanalen och en i besättningen tycker det viktigaste för stunden är att utreda var en ovanligt fin pinne har tagit vägen. Kan den ha ramlat i vattnet? Eller är det en fågel som tagit den? Är det någon ombord som vet vad fågeln i så fall kan ha gjort med pinnen? Vi måste hitta pinnen, NU! Eller kanske först försöka få igång motorn eller iallafall knyta fast båten i någon ledig brygga så länge…

Eller som när Ivan i pålandsvind behövde fickparkera (vet att termen kanske inte är helt sjömansmässigt korrekt, men ”fickförtöja” lät för konstigt) Vera samtidigt som han hela tiden plockade upp tappade russin under ratten. Vår minsta besättningsmedlem informerade tydligt oss om att detta inte kunde vänta tills båten var förtöjd.

Den tappade pinnen hittade vi aldrig. Men i nästa hamn fanns gott om fina pinnar så det löste sig ändå.