Klar himmel och gnistrande frost. Mysiga mörka kvällar och strålande förmiddagssol. Glittrande vågor och fri horisont. Trots kalla tår, tjocka bylsiga kläder och vantar som om och om igen skulle krånglas av eller på visade sig vinterseglingen från en av sina finaste sidor.

När en seglingspassage inleds med att vi fastnar med ankaret i en omarkerad kabel på botten och därefter behöver hantera sommarens första fall av sjösjuka känns förutsättningarna inte som de bästa. Men passages mål, ön Utklippan, blir trots det en riktigt fin upplevelse. Klättringen upp i fyren gav både vacker utsikt över ön och mersmak för vår treåring ombord. Numera kommer alltid en önskan om att få klättra upp i varenda fyr vi passerar, liten som stor.

Några bilder från livet med två små barn ombord.

Bara 12 distans ut från vår hemmahamn ligger Hallandsväderö. Och det är faktiskt en skånsk ö, trots namnet. Den låglänta ön är mestadels täckt av skog och betesmark och omgärdad av vackra klippor. Men det är inte bara en enda ö, utan runt Hallandsväderö finns en liten miniskärgård som erbjuder flera skyddade ankringsvikar.

Då väderprognosen lovade stilla sommarväder en period framöver gav vi oss ut för lite lugnt skärgårdshäng. Uppankrarde utanför ön njöt vi av tysta stilla mornar, upptäcktsfärder på land, strandlek, mys i båten och vackra solnedgångar. På klippor och skär runt ön finns gott om säl och emellanåt simmade en nyfiken säl förbi.

Med två barn ombord, en tvååring och ett litet pyre på bara några månader, blev det ingen längre sommarsegling i år. Men när våra vänner skulle fira midsommar i Barsebäck hängde vi på, fast vi tog båten dit. Och på vägen hem passade vi på att ta en liten sväng i Öresund.

Under två veckor hann vi förutom ett festligt midsommarfirande med att besöka flera mysiga hamnar, prova på en hel del lekplatser, gräva sandslott, plocka fina stenar, titta på myror och andra småkryp samt spana in ett riktigt fort. Så undantaget en mindre sjösjukeincident när det blåste till på Kattegatt blev det en riktigt lyckad segling.

Planen med att segla från Skagen, på Danmarks nordöstliga udde, direkt till Norges sydkust fick göras om då flera stora lågtryck på Atlanten gav starka västliga vindar under en lång period. Vi seglade därför istället med vinden till den svenska västkusten och passade på att besöka Tjörn, Orust samt några andra öar i området. Midsommar firades i hamnen i Grundsund, där vi var med på det traditionsenliga firandet med dans kring stången på västra kajen, gjorde en midsommarvandring längs kusten och åt jordgubbstårta.

I Skärhamn på Tjörn, passade vi på att tvätta. Vi hade hunnit samla på oss en ordentlig tvätthög med kläder, handdukar och tygblöjor i olika storlekar och kulörer. Som vanligt hängde vi upp allt på däck, längs relingen och i linor mellan vanten. Tidigare var det nog ingen som direkt brydde sig om vår tvättorkning men nu, med överhängande små barnkläder, blev vi lite av en attraktion längs kajen. Två damer undrade om de fick fotografera båten och gissade sedan antal och ålder på barn ombord.

När ett kort väderfönster med vindar lämpliga för en passage över till Norge dök upp gav vi oss av västerut. Det var en tidig morgon och mörka moln rullade in från havet. Vi hann knappt lämna skärgården innan åskan brakade loss. Blixtar och kraftfulla smällar blandades med smatter från intensivt regn. Sjön var krabb och Hugo sjösjuk. Det kändes inte som rätt förutsättningar för att ge sig ut över Skagerack, vi vände och väntade in ett nytt väderfönster.

Årets sommarsegling går norrut längs Norges västkust. Från början ville vi satsa på att ta oss hela vägen till Lofoten, men Lofoten är många distans bort och med begränsat med ledig tid samt en sprallig ettåring ombord har vi tänkt om. Målet med årets sommarsegling är egentligen bara att vara tillsammans och njuta av naturen. Kommer vi dessutom till lite vildare natur än vi hittar hemma kring Ängelholm är det ett plus. Ett ganska stort plus.

Under passagen över Kattegatt valde vi två öar att stanna på, svenska Hallandsväderö samt danska Anholt. Båda nya att utforska för oss. Hallandsväderö bjöd på klart vatten, vacker vandring, sälar samt massor av mygg. Då menar jag massor av mygg. Vi har vandrat en hel del, både i Sverige och i andra länder, gått genom träskmarker och tät djungel, men myggen på Hallandsväderö slår allt. Anholt bjöd däremot på mer klassisk karibienfeeling med fantastiska sandstränder, klart glittrande vatten och härliga bad. Nattningen tog vi denna kväll som en kvällspromenad med sele där Hugo somnande tryggt på Ivans rygg när vi vandrade längs höjden ovanför hamnen.

Sista dagens segling hem till Skälderviken var kanske sommarens skönaste sträcka. Solen strålande från en nästintill klarblå himmel, vågorna skvalpade stillsamt in i aktern och vinden fyllde de saxade seglen. Timme efter timme gled vi fram över det glittrande havet, med vinden i ryggen och kursen satt söderut. Just då hade jag inte den minsta lust att vid Hallandsväderö ändra kurs och styra in mot vår hemmahamn, längst in i Skälderviken. Jag ville bara fortsätta med saxade segel, söderut och mot nya seglingsäventyr. Men hösten är på väg, vardagen väntar och vi har redan börjat planera för nästa sommarsegling…

Medan vi seglade in i Skälderviken började solen närma sig horisonten bakom oss. Inte ett moln syntes på himlen och när vi nästan var framme kom två glada tumlare och hälsade oss välkomna. Vackert.

Totalt blev vår sommarsegling på omkring 600 distans, upp längs Sveriges västkust, över till norska sydkusten och tillbaka längs den svenska västkusten. Drygt en månad var vi iväg. När vi gav oss av hade Hugo inte ens fyllt tre månader och nu är han fyra månader om bara några dagar. Så mer än en fjärdedel av sitt liv har han nu spenderat ute på segling, vi hoppas han kommer vilja följa med oss på många fler seglingsäventyr framöver.