En mast är ju som bekant platsen för seglen, det är hela poängen med en mast att den ska göra det möjligt att segla. Men den är också en stolpe full med olika kablar, lampor, antenner och andra prylar.

Då elen i båten varit en enda stor ”det gör jag sen” koppling så tyckte jag det var på tiden att börja dra lite i den. Förutom att röja upp lite bland alla tillfälliga kopplingar så har jag installerat diverse små svarta lådor som hjälper till att berätta hur mycket det blåser och varifrån (vindinstrument), berätta för andra båtar vart vi är och berätta för oss vart de är (AIS), en lite samlingspunkt för all data i båten (Miniplex-2wi) som samlar all information och skickar ut den till datorer, paddor och telelfoner. En fast monterad VHF-radio med en extern kontroll ute i sittbrunnen fick också sin plats.

Förutom att rota runt i huvudcentralen i båten har jag byggt ihop och dragit ut matning till en extra panel som monterats under masten. Till den kopplas all belysning, topplanterna, motorlanterna och däcksbelysning, självklart finns det några extra platser för framtida utsvävningar som kräver 12V.

Då jag ändå var tvungen att klättra upp i masten för att dra kabel, montera en extra VHF antenn till AISn och montera dit vindinstrumentet passade jag på att skruva dit en klassisk Windex med, det är alltid bra med ett analogt alternativ om tekniken skulle svika.

Även i sittbrunnen har elen snyggats till, det som innan var draget genom ventilatorn och hängde i taket på toan har nu fått en egen genomföring och döljs snyggt bakom väggen, istället för det tidigare virrvarret av luftledningar…

En rolig grej med AIS är att även ni på land kan ha lite koll på vart båtar befinner sig, här är en länk till Vera på www.marinetraffic.com

Så äntligen fick jag chansen att testa Vera med en annan rigg än den vi hade från början. Att rullmast inte var något för oss kände jag direkt efter 600 nm från Järna till Skälderviken och att Vera blev något för vek med den gjorde inte saken bättre. Nu är hon riggad med en klassiskt revad rigg med skot som ända lina ner till sittbrunnen, resten gör man framme vid masten. Visst finns det innovationer att önska sig här med, men efter ett varv runt jorden med denna typ av rigg och revning känns det ändå alldeles förträffligt!

För ett par veckor sedan gav Pontus och jag oss ut på en provtur och så fort storen var hissad kände man skillnaden! Med ca 120 kg mindre i riggen seglade Vera lugnt och harmoniskt, ingen onödig lutning och med fin fart trots de ynka 8 knopen med vind. En härlig känsla som gav väldigt mycket seglingssug!

Även det nya ankaret och ankarspelet testades med framgång, då vi hoppade i och inspekterade skrovet efter ett år vid brygga i Skäldervikens hamn.

Nej det kanske inte är riktigt som titeln säger, våras gör det nog inte… SMHI har precis meddelat att det skall bli kallt de närmsta 10 dagarna och 2 grader med snöblandat regn brukar ju inte kategoriseras som vårväder!

Men vi på Vera har allt drabbats av lite tidiga vårkänslor, för i helgen bestämde vi oss för att det var dags att se om riggen vi inhandlade i höstas skulle passa.

En mast i denna storlek är inte helt lätt att hantera och det blev några timmars slit för mig och Pontus. Kablar skulle dras, radarreflektor monteras och mastfoten fick känna lite på vinkelslipen för att den och masten skulle passa ihop, men bra blev det! När jag hämtade riggen passade jag på att ta lite mått på båten den tidigare suttit på och förhoppningen om att den skulle passa rakt av utan modifieringar fanns där…

När det väl var dags för att lyfta och montera dit hela rasket dök Cia, Stina och Josefin upp och bidrog med välbehövliga händer! Och som grädden på moset och kronan på verket passade allt perfekt!

Har även börjat på en överbyggnad/hardtopp till sittbrunnen. Inspirerad av den vi hade på Kuheli.

Inte helt lätt att få till passningen, så fick bli lite svetsning på plats med.

Statusen efter några timmars arbete idag.

Nu börjar det bli färdigt, lite småpyssel och lack kvar att göra. 

Nu är i alla fall fronten till lådhurtsen färdig, så idag blev den biten monterad i båten. 

Luckan under diskhon snart färdig.

Då har jag äntligen lyckats hitta ett begagnat ankarspel som nog blir toppenbra till Vera. Kriterierna var vertikalt och kraftigt med manuell frifallsfunktion.

Då var det äntligen dags att sätta lite fart med färdigställandet av inredningen i Vera. Nu siktar jag på fulla måndagar och fredagar tillsammans med pappa Anders i snickeriet.

Några bilder på våra framsteg här.

Ibland går det åt många tvingar.. 

Nästan färdig lådhurts, lite limning, fräsning och en skvätt lack på kantlisterna kvarstår.