Inlagt 2015-07-18: En lugn vecka med båt i skärgården. Bara njuta. Sola, bada, läsa böcker och ta det lugnt. Ta oss fram mellan öarna och upptäcka nya vikar, kobbar och skär. Seglingssemester helt enkelt. Det var planen. Och de tre första dagarna gick bra. Vi läste ut varsin bok, slappade i sittbrunnen, gick långa promenader längs slingriga stigar, nakenbadade från kala klippor och soltorkade på varma hällar. Vi grillade i kvällssolen, tog uppfriskade morgondopp från badstegen i aktern och seglade från ö till ö.

Dag fyra duggregnade det och vi började blir rastlösa.
– Nej, ska vi hitta på nått, cykla till Viås kanske? Ivan tittade undrade på mig och vi kom fram till att cykla till Viås, där mina föräldrars fritidshus ligger, knappt 40 mil söderut kanske kunde vara kul. Cykla 40 mil på 24 timmar kunde ju bli ett spännande äventyr. Så vi satte segel och styre hemåt, packade ur båten och in i bilen, packade ur bilen och in i lägenheten. Packade upp allt och packade nytt inför cykeläventyret. Vi gjorde matsäck och gick och la oss. Klockan 23.45 ringde klockan och en halvtimme senare var vi på väg. Ensamma rullade vi söderut längs landsvägen, den ljusa sommarnatten gjorde att våra cykellampor mer var till för oss att synas än för att ge sikt. Även om det inte var särskilt många bilar på vägarna strax efter midnatt samt de första tidiga morgontimmarna. En vildsvinsfamilj bökade i väggrenen och i gryningen stötte vi på ett gäng rådjur som graciöst skuttade iväg med vita rumpor som guppade i det ljusgröna sädesfältet. Undantaget vinden som svepte fram över vidderna, rakt emot oss, var det en riktigt härlig morgon.

Men vinden höll i sig, ökade under morgonen, och nådde till och från stormstyrka i byarna. Och hela tiden rakt emot oss. När vi åkte vägfärja över Bråviken, strax väster om Norrköping, kunde färjan knappt hålla rak kurs och vi gömde oss i ett krypin under styrhytten för att ta skydd för de kalla vattenkaskader som slog in över däck. I Söderköping fick vi nog, då hade vi cyklat omkring en tredjedel av sträckan. Vi åt räckmackor och dubbla glassportioner på en bänk i solen intill Göta kanal innan vi ringde efter skjuts och fick lift tillbaka hem. Segelsemester var kanske ändå inte en så dum idé…? Efter en vilodag på land var vi tillbaka ute med Ducie i skärgården. Det är härligt med skärgårdssegling och vi njöt ett par dagar till. Men när regn och kalla nordliga vindar drog in seglade vi tillbaka, städade ur båten, tog några foton och la ute en annons på nätet. Nästa dag var båten såld. En dansk man erbjöd sig att köpa henne, i ett kort mail där inte ens ett hej rymdes la han sitt bud. Därefter ville han ha några bilder av sin nyinköpta båt samt veta var i Sverige han kunde hämta henne.

Kanske låter det lite drastiskt att sälja båten så här. Men nu när Vera ligger i Järna hade vi ändå bestämt att en båt fick räcka och då var det Ducie som fick gå. Vi kommer att sakna vår mysiga skärgårdsbåt men hoppas hon får fortsatt fin segling i danska vatten framöver. Och skulle vi längta ut i skärgården snart igen har vi ju alltid Vera kvar!

Inlagt 2015-07-06: Vera är nu hemma i Järna, vi tar lite semester från båtjobbet men om inte annat sätter byggandet fart fram emot hösten!

Inlagt 2015-06-15: Tillsammans utgör Trollhätte kanal, Vänern samt Göta kanal en vattenväg mellan Sveriges öst- och västkust. I Göta älvs utlopp i Göteborg kan man ta sig in i landet och fortsätta genom Trollhätte kanal. Kanalen är 82 kilometer lång varav 10 kilometer är grävd och sprängd kanal medan resten utgörs av naturlig farled i Göta älv. Nivåskillnaden mellan Göta älvs utlopp i Göteborg och vattenytan i Vänern är 44 meter, vilket regleras genom sex slussar.

På väg uppför Göta älv.

Efter att vi sjösatt Vera tog vi oss upp längs Göta Älv för att slussas genom Trollhätte kanals första sluss i Lilla Edet. Här är nivåskillnaden sex meter och vi fick efter hand justera tamparna i land då slussportarna gått igen bakom oss och vattnet fylldes på. I Trollhättan slussades vi upp ytterligare 32 meter i fyra olika slussar och sista slussen innan Vänern är på sex meter vid Brinkebergskulle. Efter en natt i Vänersborgs gästhamn gav vi oss ut på Sveriges största sjö – Vänern. Passagen från utloppet av Trollhätte kanal till Sjötorp där Göta kanal tar vid är cirka 70 distans och med en genomsnittlig fart på omkring sex knop tog det oss hela dagen. Vattenytan låg nästintill spegelblank och solen strålade från en klarblå himmel. Plötsligt hade sommaren kommit.

Slussning i Trollhätte kanal.

Vid brygga i Vänersborg. 

Vid sjösättningen läckte ekolodet något och fick tätas innan båten släpptes att själv få flyta i älven och vid uppstarten av motorn visade det sig att sjövattenpumpen hade monterats fel och gick baklänges, vilket dock åtgärdades snabbt genom att den kopplades om. Undantaget dessa små incidenter samt att luftningen till vattentaken inte fungerade optimalt hade allt fungerat riktigt bra på båten. Dock hände något skumt på Vänern som vi ännu inte riktigt fått klarhet i. Motorns temperaturmätare sjönk och vid en kontroll i kölsvinet var där fullt med vatten som vilt stänkte upp då remskivan snurrade runt. Tar vi in vatten?! En viss stress spred sig ombord innan vi kunde konstatera att vi inte tog in mer vatten och det som redan fanns ombord pumpades ur. Men vad var det som gjorde att vi tog in vatten? Samma sak hände en andra gång när vi kört en bit längs Göta kanal och det finns nu starka misstankar om att det har något att göra med länspumpens backventil. Utredning pågår.

Till skillnad från Trollhätte kanal, där det går en hel del godstrafik, är Göta kanal endast i drift för privata båtar och mindre passagerarfartyg. Göta kanal är smalare, inte lika djup och har ett tydligt inslag av svensk sommaridyll där den kantas av små röda stugor, vackra herrgårdar, betande kor, vajande fält, skira sommarblommor, bräkande får samt mysiga caféer, vandrarhem och glasskiosker. Göta kanal är 190 kilometer lång och har sin högsta punk på 91,8 meter över havet, i sjön Viken. Totalt innefattar kanalen 58 slussar, varav 20 upp till sjön Viken och 38 ner till Östersjön (om man nu som vi färdas österut, annars går de såklart upp och ner åt andra hållet).

Slussning upp i Göta kanal. 

I väntan på broöppning. 

De flesta slussar styrs elektroniskt men några, liksom denna, drivs manuellt. 

Kanalanpassat passagerarfartyg. 

I Karlsborg passade vi på att hälsa på våra seglarvänner från båten Dream Catcher.

Göta kanal går både genom naturliga vattendrag, sjöar och längs grävd kanal. På vissa ställen är den riktigt smal, på andra bredare. Sjökort behövs mest över de större sjöarna, i kanalen är det bara att köra på. Förutom när man måste vänta på broöppningar och slussar förstås. Att man inte var så beroende av sjökort kändes bra. Det visade sig nämligen att vår GPS inte hade sjökort förrän efter Vättern. Men det går faktiskt riktigt bra att navigera med en I-phone om man installerar en navigeringsapp.

Just nu är vi på väg mot Bergs slussar, ner mot sjön Roxen. Väl nere i sjön har vi bara drygt 30 höjdmeter kvar till havsnivån och Mem där kanalen når Östersjön.